…mer än en klubb…
1890 och dess historia.
Först en kortis:
SLK bildades år 1890 som första tennisklubb i Sverige. Grundare var två teknologer med ambitionen att skapa en klubb med studentikosa förtecken och med fokus den tidens tennistradition – vitt på banan.
Från början fanns även damer med i klubben. Så småningom ombildades klubben till att bara representeras av ett begränsat antal herrar. År 1912 bröt sig därför en liten grupp ur Klubben och bildade en allmän tennisklubb. SALK bildades nu där ”A” står för ”allmän”.
Vi kallar ibland lite vanvördigt vår ättling SALK för Förortsklubben. Vi själva spelade vid Östermalms idrottsplats där TSK ligger idag . Mer om allt detta nedan.
I slutet av 1880-talet spelades det tennis på några platser i Sverige. Inspirationen kom från England där det som där kallades för lawntennis spelats sedan en tid tillbaka. Spelet blev vid denna tid mer och mer populärt i Sverige, säkert påverkat av dåvarande kronprins Gustaf – senare Gustaf V eller Mr. G – som hade ett stort intresse för sporten.
Tennisen fick sin första organisatoriska form genom bildandet av Stockholms Lawntennis Klubb, den första tennisklubben i Sverige. (år 1913 då Salk bildades lades ”…av 1890” till) Grundare var teknologen vid Kungliga Tekniska Högskolan Agnar Engström och två av hans kollegor, bröderna Holger och Torben Grut. Klubbens tennis spelades då i Norra Reals gymnastiksal. Andra klubbar som bildades vid denna tid var bl.a. H.K.H. Kronprinsens Lawntennisklubb 1896 – sedermera KLTK -, Göteborgs L.T.K. och ”fröken Saléns Lawntennisklubb” i Stockholm.
”1890” bestod från början av 40 medlemmar, varav 20 var damer. Från hösten år 1899 kom Klubben dock att bestå enbart av herrar. Historien förtäljer tyvärr inte om det var dessa damer som tröttnade på egotrippade herrspelare eller om ev. någon annan rimlig förklaring fanns. Antalet medlemmar i Klubben har under åren varierat men kom relativt snart att stabiliseras på 20 aktiva.
En praxis som etablerades tidigt var att så länge man kunde spela hygglig tennis trots sin ålder, så var man välkommen att delta på banan. Men man hade också ansvaret att inse när man inte längre ”hängde med”. Efter avslutat spel på banan var man fortsatt medlem i Klubben och välkommen att delta i de aktiviteter som ständigt ordnades i Klubbens sociala anda.
När man vill sluta sin aktiva tid på tennisbanan övergår man till att bli ”Apa” i Klubben. Trots omfattande forskning har det inte gått att utröna varifrån denna hederstitel kommer. Alla ev. insinuationer om likheter med den lägre stående primatarten är helt tagna ur luften. Många fantastiska och fantasirika förslag har kommit från nyblivna ”Apor”, vilka förslag dock samtliga förkastats av den i dessa sammanhang allenarådande Sekreteraren. ”Att vara ”Apa” är en ynnest”, säger Sekreteraren ”och något som alla bör se fram emot med tillförsikt.” I skrivande stund har dock ett nytt förslag till tolkning lagts fram: ”After Participating stil Attending”. Forskning pågår om sanningshalten.
Klubben skapade sig från början en logotyp sannolikt inspirerad av den studentikosa anda som grundarna stod för. Klubbens initialer kombinerades med en tennisracket och en utsmyckning som kan leda tanken till ett ansikte!
Den studentikosa andan märks också tydligt i notat och protokoll alltifrån tidig start och genom Klubbens hela historia. Att skapa gemenskap med humorns hjälp synes ha varit en stark ambition, en anda som sedan varit en ledstjärna genom alla år för Klubben. Redan från start var man noga med att rekrytera personer som, utöver en viss spelstandard, även var ”gladlynta och roade av umgänge utanför tennisbanan”.
Viktigt har under åren i Klubben varit att bevara de traditioner inom tennisen som fanns inom sporten från början. Tennis var en gentlemannasport med tydlig etikett och med strikt vit klädsel. Klubben ser som en uppgift att bevara dessa traditioner och har också idag antagit som sitt valspråk ”…tradition i tiden…”. Om någon som exempel kommer till spel under träningskvällarna med någon del av klädseln med annan färg än vitt, så blir vederbörande genast visad av banan.
Klubben arrangerade den första tennistävlingen i Sverige år 1892. Mästare blev klubbmedlemmen Torben Grut. Tävlingen ägde rum i Katarina Allmänna läroverk. Fem år senare, år 1897, arrangerade Kronprinsens Lawntennisklubb tävlingar med andra klubbar att spelas i ”Idrottsparkens ståtliga lawn-tennis-sal” (Nuvarande C-hallen vid TSK). Främst stod tävlingen mellan värdklubben och ”1890”. De av Lawn Tennis Association i England utfärdade reglerna kom att tillämpas. Tävlingen pågick under fem dagar. Det spelades både fyrhandsspel, dvs. dubbel, och tvåhandsspel, singel, för såväl herrar som damer. En summering av resultatet synes vara att ”Kronprinsen” segrade i fyrhands- och ”1890” i tvåhandsspel.
Klubben har som nämnts inga damer som medlemmar. Dock inbjuds idag ”medlemmarnas damer” att vara med vid högtidliga tillfällen, ofta i samband med en årstämma i Klubben, eller i samband med klubbmatcher vilka oftast spelas utomlands. Senare tids praxis är att årsstämmor med damer sker vart femte år.
Från år 1900 spelade Klubben tennis i den av nämnde Torben Grut ritade Tennispaviljongen, som låg norr om nuvarande Stadion samt i Östermalms Tennispaviljong – nuvarande C-hallen. Den förra hallen brann ner till grunden år 1920 och lämnade Klubben utan stadig hemvist för några år. Redan år 1923 ritade Torben en ny hall, nuvarande B-hallen. Torben hade också varit arkitekt för Stockholms Stadium som färdigställdes inför Olympiaden 1912. När sedan Alvikshallen byggdes år 1937 fick Klubben en ny stadig hemvist, en plats som Klubben alltsedan dess har huserat i.
Den studentikosa andan i Klubben har satt många spår. Klubben saknar stadgar då en sådan ansågs onödig eftersom ”…det inte var av behovet påkallat för Klubbens medlemmar som i regel är stadgade till ålder och visdom.” Från starten uttogs heller ingen spelavgift då medlemmarna ”…i allmänhet tillhört eller haft förbindelse med den högre finansen varför en sådan bagatell som klubbavgift inte behövs”. Det bildades tidigt en informell struktur av ansvariga inom Klubben, något som lever kvar än idag.
Nedanstående utdrag (kursiv stil)är till dels hämtat från Klubbens minnesskrift med anledning av dess 60-års jubileum år 1950.
Ålderspresidenten
”Ålderspresidenten, är inte blott Klubbens äldste, utan även den mest hedrade.” Som sådan håller han, så gott han kan, reda på vad Klubben har för sig, framförallt att Klubbens traditioner bevaras. På årsmötet förklarar han, vad han anser om Klubbens bedrifter och ev. ofullkomligheter.
Sekreteraren
”Ålderspresidenten är visserligen den främste bland Klubbens funktionärer, men ingalunda den viktigaste. Den verkliga makten utövas av sekreteraren, som kallar till Klubbens sammanträden, föreslår nya medlemmar och kan skriva vad honom lyster i Klubbens protokoll, vilka ytterst sällan ålderspresidenten med sin namnteckning får eller kan godkänna.” Sekreteraren har att berika nya medlemmar med en titel och ett Alter Ego. Medlemmen ifråga skall acceptera dessa sina namn och också förklara att han tycker att de är utmärkta. Sekreteraren står i ständig fejd med Mamman. Den senare accepterar inte den upplysta diktatur som sekreteraren bedriver utan vill verka i mer demokratiska former, något som medlemmarna på uppmaning av sekreteraren tycker är förkastligt.
Mamman
”En mycket viktig post inom Klubben är den som är ”Mamma”. Hennes uppgift var från början att till allas belåtenhet ordna lokal -, mat- och dryckesfrågor samt inkassera kostnader mm. mm.” Kort sagt, få allt att fungera, vara ett allt i allo. Mamman skall dessutom vara allmänt rar, omtänksam, demokratisk och tillagsinställd intill självutplåning. Under åren har denna arbetsbörda blivit alltför betungande, varför ett antal nya funktioner har inrättats:
- Mammans lilla hjälpreda, som har till främsta uppgift att ständigt beundra Mamman.
- Ekonomibiträdet, som skall hålla Klubbens Lilla Kassa under uppsikt. Ekonomibiträdet har avsagt sig all insyn från revisorer.
- Event Managern, som är en ny modern titel, köper ut från Blå Näsan till årsmötesmiddagen och håller en hand över menyn. Genom sin relation med Systembolaget har Event Managern blivit ännu en viktig person i Klubben.
- Paparazzon, som skall föreviga allt händelserikt i Klubben.
Arkivarien
”Då klubben bland sina medlemmar kunnat räkna ett otal versmakare, högtidstalare, prosaister och protokollister, vilka ansetts sig litterärt begåvade har man ansett sig nödsakad att tillsätta en arkivarie att tillvarata och ordna den överväldigande mängd alster som hopat sig.”
I dagens mediavärld har tyvärr denna gamla fina titel blivit överflödig. Nu har vår Hemsida fått överta den roll som tidigare utfördes av kött och blod. Dock finns ett ansvar hos Sekreteraren att se till att allt ”hamnar på rätt plats”.
Barden
”Barder har sällan eller aldrig saknats vid klubbens glada samkväm. De ha spontant och utan anmaning själva framträtt som tongivande medlemmar med eller utan röst.” Barden har den angenäma uppgiften att även vara viskompositör. Nya visor skall komponeras, självfallet på tema tennisen i Klubben. Melodier får hämtas från visor som medlemmarna kan tänkas känna till, vilket barden ofta påpekar är en begränsning.
Tennisklubbarna var från början slutna klubbar. Men i och med det vaknande tennisintresset togs ett nytt initiativ av medlemmarna i ”1890”. 1913 var man med och bildade den första allmänna tennisklubben, Stockholms Allmänna Lawntennis Klubb – SALK. SALKs första logotyp var också en förenkling av den som ”1890” hade, dock med det studentikosa inslaget borttaget.
Den nära relationen till ”förortsklubben SALK” har medfört att de som inträder i Klubben oftast har ett förflutet där. Har man dessutom engagerat sig i någon funktion inom förortsklubben, har en stark social ådra, och kan spela god tennis, så kan det finnas möjligheter att bli medlem.
Till Klubbens historia hör även under senare år ett antal klubbmatcher mot klubbar utomlands och med spel på främmande banor. Således firades Klubbens 100-årsjubileum i New York med spel på Piping Rock, Forest Hills, Flushing Meadows och Westchester Country Club. 105- årsjubiléet ägde rum i Eastbourne på Englands sydkust, där tyvärr gräsdebuten ställdes in p.g.a. regn. 110-årsjubiléet gick till Åbo och 115-årsjubiléet förlänades Tallinn vår glans. Vid 120- årsjubiléet drog Klubben åter österut och kämpade mot den ärevördiga tennisklubben i Ekenäs. Ojämna födelsedagar 1996 och 2002 spelades i Mariehamn på Åland resp. i Paphos på Cypern. År 2008 spelade Klubben mot f.d. fotbolsproffset Kurre Hamrin och hans anrika klubb i Florens, Circolo del Tennis de Firenze.
År 2012 spelades en klubbmatch mot ärevördiga The Queen’s Club i London. Detta innebar spel på gräs, något man inte utövat sedan den inställda matchen i England år 1995. Men man tänkte ge sina kära värdar en dust och räknade med att all den tradition som finns i Klubben skulle komma att vara av värde och naturligtvis utslagsgivande. Tyvärr underskattade man såväl svårigheten med gräsunderlag som spelstyrkan hos motståndarna. Vi har dock inbjudit till revansch på hemmaunderlag, och då återställdes tingens ordning.
Det går inte att skriva om Klubbens historia utan att nämna medlemmarnas kavajer. Inom världshistorien finns många exempel på att gränsen mellan snille och dåraktighet är hårfin. De kavajer som Klubbens ledamöter bar på i högtidliga sammanhang pratas det ibland om, i dessa termer. Är de ett exempel på fantasifull kreativitet med stor känsla för tradition och stundens allvar eller är de kort och gott ”fel färg och mönster på fel plats”. Intressant att notera var den kommentar som kom från The Queen’s Club i deras interna skrivelser efter klubbmatchen mot dem senast: ”…and the brightest striped blazer in the Northern Hemisphere”. Vi medlemmar i Klubben bar dessa kavajer med stolthet! Dock. Efter mycket moget övervägande tog år 2015 den skickliga ledningen beslutet att vi alla skulle ”tjusa upp oss”. Numer vänder sig ofta paranta damer sig om när vi går förbi. Vi hoppas att det beror på att dom förstår att i så tjusiga kavajer måste man kunna spela bra tennis.
Klubben tog ett viktigt utvecklingssteg under år 2011. På initiativ av Ålderspresidenten föreslogs att all medlemskap i Stockholms Lawntennisklubb av 1890 skall upphöra. Medlem skall nu benämnas Ledamot efter föredöme i Svenska Akademin och Högsta Domstolen.
En intressant komplettering till klubbens logotyp gjordes nyligen. De värderingar och den ambitionen beträffande de sociala aktiviteterna i Klubben bör synas tydligt. Därför fick logotypen komplementet …mer än en klubb…
Genom åren har många intressanta, kompetenta, prominenta, framstående, och även i många andra avseenden framgångsrika medlemmar funnits i Klubben. Att nämna alla de som skulle passa in i denna beskrivning är inte görligt. Nedan nämns några som under åren gjort avtryck i Klubbens historia. Det är dock viktigt att komma ihåg, att alla de som haft parollen ” verka men inte synas” naturligtvis kommer i skymundan. Och de är många till antalet…
Redan på 1890-talet fanns flera prominenser i Klubben. ”Calle” Rahm kom tidigt med, och utmärkte sig under sina mer än 50 år i Klubben genom ständiga humoristiska inlägg. Han var även den förste ordföranden i SALK och sedan ordförande i Svenska Tennisförbundet. Calle var den som introducerade curlingspelet i vårt land. Under årsmötena i Klubben arrangerades därför under en tid en curlingtävling på matborden – efter maten.
Marcus ”Macke” Wallenberg har gjort tydliga avtryck i Klubbens annaler. Marcus var en framstående tennisspelare med många SM-titlar samt ordförande i Svenska Tennisförbundet. Marcus visade också en stor generositet gentemot Klubben och dess medlemmar bl.a. genom att bjuda på vin och sprit på årsmötena. Marcus var aktiv i Klubben under 23 år och blev på grund av sin generositet ”SuperApa” under ytterligare 22 år.
Genom åren har Klubben haft ett flertal elitspelare som medlemmar. Ingvar Garell är ett exempel. Ett annat namn, främst knutet till Davis Cup och Klubben, är Mats Hasselquist. Mats, som nyligen intagit Ålderspresidentens plats, gjorde sitt inträde i Klubben redan år 1975, och har betytt mycket för Klubbens utveckling. Mats var Davis Cup-kapten under många år och har haft ett flertal svenska såväl som internationella uppdrag. Mats var ansvarig för tennisen i Båstad under många år – ”Mr. Båstad” – och också ansvarig för tävlingen Champion Cup, som spelades där under ett antal år. Mats var Klubbens Sekreterare under 35 år.
Internationellt inom tennissporten har också Johan Flink utmärkt sig. Johan var under 20 års tid Tornament Director och vd för Stockholm Open och också ledamot i ATPs Européen Board under ett antal år. Birger ”Birren” Folke har många meriter knutna till sig. Birren har varit kapten för såväl Davis Cup- som Kings Cup-laget och var under en tid framgångsrik på den internationella touren. Jan Francke var ordförande i såväl Salk som Svenska Tennisförbundet.
Vi vill också lyfta fram Stellan Mohlin som, förutom att han var en framstående tennisspelare, flera gånger blev svensk mästare i badminton! Stellan var också president i Internationella Badmintonförbundet och vice president i World Games.
På senare år har vi fått ordentlig förstärkning, både vad avser social förmåga som tenniskunnande. Vad sägs om Tenny Svensson med många Wimbledon fighter i sitt bagage. Var på den internationella 100-listan under ett antal år. Eller Micke Stig med många framgångar i främst Sverige på sitt ”samvete”. Micke var ordförande i Salk vilket kan anses vara en merit.
Ålderspresidenter under åren har varit i ordning: Jean Drakenberg, Thor Thorén, Carl Olof Rahm, Axel Ax:son Lindquist, Sten Frösell, Lennart Schöldin, och idag Mats Hasselquist.
Sekreterare under åren har bl.a. varit: Emil Henriques (Mille), Thorsten Svensson (Putte), Ragnar Hagman, Bengt Oldmark, Mats Hasselquist och idag Arne Wieslander.
Dagens ”1890” är ett resultat av tålmodigt arbete av Sekreteraren Mats Hasselquist (1975 – 2010) tillsammans med Mammorna Torkel Gauffin (1975 – 2000) och Björn Bentzer (2000 – ) samt Ekonomibiträdena Olle Ögren (1992 – 2004) och Peter Lyth (2004 – ). Att rekrytera rätt personer till Klubben har alltid varit en grannlaga uppgift. Många äro kallade men få blevo utvalda. Som exempel kan nämnas den generation SALK-juniorer från 1950-talet som återknutits till tennisen i Salkhallen.
När Mats Hasselquist år 2011 lämnade över ansvaret till ”nästa generation” var naturligtvis oron stor att mycket skulle förflackas och moderna fluffigheter ta över. Det som hänt sedan dess är att den nya ledningen gett klubben ett valspråk, placerat Klubben på internet genom en egen hemsida, och, för att kompensera bortfallet av erfaren sekreterare, bildat en ny ledning med knytning till de franska tennismusketörernas traditioner och etik med tennisspelare som bl.a. Borotra och Lacoste. Man kallar sig nu ”Er Nya Fortsatt Skickliga Ledning”.
”1890” idag håller en hög spelstandard med ett antal spelare placerade bland de bästa inom sina respektive åldersgrupper. År 2017 sopade man hem SM-guld för veteraner i klasserna 70+ och 75+. Medelåldern är över 70 år, vilket bevisar vårt tennisspels goda inverkan på kropp och själ. Lite trist dock för alla yngre förmågor i 50-årsåldern vars främsta åstundan är att bli invalda i Sveriges äldsta tennisklubb, att få vänta så länge.
Det kan vara på sin plats att avsluta med slutorden från det protokoll från 2011 där Mats Hasselquist överlämnade ansvaret för Klubbens fortsatta öden:
”Efter 35 år av möda och slit
Har jag baxat den ända hit
På ny ledning jag nu hoppas
Värsta nymodigheter stoppas
Nu får Arne Wiese från mig ta över
Kan han vara vad Klubben behöver?”
Ödmjukt svar från den nye Sekreteraren:
”Med lite hjälp jag det nog klarar
Och alla våra traditioner bevarar
Då vi ju nu fyra musketörer är
Som Klubbens vidare öden bär
Tillsammans med alla er andra
Skall vi nog den rätta vägen vandra”
Nedskrivet av Sekreterare Arne Wieslander i december 2012 med benägen hjälp från sina musketörsbröder.
Stockholms Lawntennisklubb av 1890 